jezzicasliv.blogg.se

Sitter på mitt rum på sollefteå psykiatriska vårdavdelning ........väntar på en vän J som kommer för att hämta mig och köra mig hem ! Känner mig tacksam att jag har faktiskt människor omkring mig som bryr sig om mig , som inte ger upp att stötta o hjälpa .....!!!!!

 

samtidigt som jag längtar hem ....till min trädgård...huset ....hästen ....vännerna ....och att få möjligheten att snart kunna åka till mitt älskade troll beatrice i borlänge!!! 

samtidigt ja .....så är jag rädd ! skiträdd .....för jag vet hur snabbt det kan förändras !! 

Mitt mående ......så jag sitter som sagt här i mitt rum ....tänker , tårarna rinner av smärta och sorg och rädsla !

Men känner mig starkare nu än när jag kom in . Har vilat och fått prata av mig ,fått råd och stöd i hur jag ska hantera saker och ting .

 

Det som skrämmer mig .....det är hur knasigt det har blivit inom psykvården ! 

När jag spårade ur hemma och ringde in till psykakuten ...som ligger i sundsvall tio mil söderut ! så säger jag att skicka mig till sollefteå . Nej det går inte , du måste komma in hit först .......jamen det blir ju tio mil åt helt fel håll .....ja men så är det bara . OK !

När man har ångestpåslag och är rädd och i akut behov av hjälp ....så orkar man inte argumentera utan ....ok ...dom säger att ambulans är på väg , dom är där om 45 minuter . 

Minns inte riktigt men till slut kom dom .....sitter ibilen ....somnar till av utmattning .....landar i sundsvall på psyk ...en kvinna kommer o tar emot mig ....placerar mig på en pinnstol i väntrummet o säger , sitt här jag kommer tillbaka . 

vid det här laget känner jag inget mer ......jag är helt slut och tom på kraft ! efter ca två timmar kommer kvinnan och säger ...vi har ingen plats här men jag har ringt taxi till dig som kör dig till sollefteå ! 

Tänkte inte så mycket då ....men nu i efterhand så känner jag att hur många är det som inte orkar den här transporten .....att bli lämnad ensam på en stol i ett mörkt och tomt väntrum mitt i natten ......i flera timmar.....för att sen bli placerad i en taxi ....med en stackars taxi chaffis som inte alls har nån aning om vad det är för patient han har i bilen ....vad säger man till en totalt nedbruten kvinna som ska köras över tio mil till psyket mitt i natten ??? 

Jag orkade inte tycka det var pinsamt ....men tror nog att han kände sig väldigt bortkommen .

taxikillen : ja vi har ju haft riktigt fina sommarvarma dagar nu !!!! =) 

Jag        : mumlar fram nånting att ja ....det är ju skönt .........

TYSTNAD .............

taxikillen ; Är du trött ? 

jag          .: ja .....jag tror det 

taxikillen : ska jag vara tyst ....vill du sova ? 

jag          : mumlar bara ......ja 

taxikillen : ok .......eheee sov gott ,,,,,,,,

Stackars människa !!!! 

 

men i alla fall .....03,30 kliver jag in på psyk i sollefteå ......minns inte så mycket sen .....vart omhändertagen ,fick kaffe .....sen sov jag nästan ett dygn ..........

Jag tycker att vi har det bra här i sverige , jämfört med många andra länder .....vill egentligen inte klaga på vården eller så ......

Det jag reflekterar över är hur utlämnad och sårbar man är i ett sånt här läge ! och funderar mycket på att jag så ofta tror att jag är svag , och lite klassad som psykfall . Det är alltså MIN känsla och min tro om vad andra oxå tycker .

Men idag så tänker jag att ....jag har en diagnos , jag jobbar varje dag med mig själv och mina demoner . Jag gör allt jag kan för att hålla mig på en balanserad nivå känslomässigt .

Jag är väldigt öppen med min sjukdom , försöker förklara mig , för många gånger förstår jag att det är svårt att förstå hur och varför jag fungerar som jag gör . 

Men som sagt , jag tror kanske det är så att jag är förbannat stark .....som går igenom denna procedur som att ringa o söka hjälp ....bli forslad fram o tillbaka hela natten för att till slut landa o få hjälp .

Jag går inte igenom detta för att jag tycker det är kul .....eller att jag vill ha uppmärksamhet eller att folk ska tycka synd om mig .....skulle aldrig utsätta mig för det här om jag inte behövde det . 

Jag vägrar skämmas ......eller visst kan jag skämmas ibland , när man känner sig till besvär ....eller om nån dömmer och förklarar att det är bara att rycka upp sig .Jag väljer inte själv hur jag ska hantera saker ibland , jag kan inte välja att sluta fungera på ett sätt som är dåligt för mig .....om jag kunde välja så skulle jag gjort det för länge sedan .......jag jobbar för att lära mig ....men det är ingenting som jag kan bestämma själv ,hur fort jag ska bli bättre ! Herregud , jag vore lycklig om jag hade valmöjligheten att få välja att ,,,,sådär nu är jag frisk ....nu har min hjärna blivit normal !  

Men jag tänker inte vara tyst , det är tystheten och skammen som tar kål på människor med psykisk ohälsa . 

 

SÅ nej jag försöker att inte skämmas , jag tänker inte vara tyst och gömma mig ! 

Jag älskar min dotter över allt annat , jag älskar mina vänner , min familj och HÄSTEN så klart =) 

Jag vill inte göra nån av dom illa ......men jag gör det , eftersom det händer att jag kraschar så här . 

Men kärleken till dom gör att jag kämpar ....jag fortsätter kämpa . INTALAR mig själv att jag är värd det bästa . Att jag är bra , att jag duger precis som jag är .

Trots detta monster som jag bär med mig dygnet runt , som jag lär mig leva med , och hantera .....trots det så är jag värd att älskas , att bli behandlad med respekt och ödmjukhet .